Århundradetsbrott.blogg.se

varenda nyfödd pojke som föds och kommer växa upp har en stor skyldighet att ge sej in i 

kampen för jämställdhet. Det låter kanske konstigt, för den som föds får välja själv eller hur?

 

Jag tycker principellt att det borde vara så, men så länge vi har en sån enorm diskriminering mot kvinnor i hela världen så måste män agera 100% för att bidra till balans och jämställdhet. Det E en skyldighet. Vi kan snacka ansvar också men ansvar skiter en i då och då. Alla tar inte ansvar, men en skyldighet. Män e skyldiga mänsklighetens existens att gå in och bli rättvisa och kampen. 

 

Det handlar inte om ett krig mellan kvinnor och män. En får inte se det så. Nej. Helt fel. 

Det handlar om Män som ger sig på andra män och pojkar.

Män som ger sig på kvinnor och flickor.

 

Vi måste ha män runt hela jorden som tar strider för att män inte ska ge sig på och få använda reptilhjärnan. 

Därför har män en skyldighet att göra det bättre. Kvinnor har kämpat hur länge som helst, det funkar inte att halva människan kämpar, den andra halvan måste kämpa också. Det e förrens då hela människan kan göra ne skillnad. Ett avtryck, en förändring som kan betyda allt.

 

Jag e så besviken, det gör ont i hela framkroppen, precis vid lungorna, vid bröstkorgen. Jag e öm där och andetagen blir tyngre och tyngre. Jag e så besviken på män som kan göra skillnad men inte gör det. 

Jag e besviken på Män som avskyr orättvisa och ger sej in i kampen mot ett klassamhälle och står på demos och skriker solidaritet men så fort en kamp för att båda könen ska ha det lika bra så hörs dem inte.

Jag e besviken på män som står och tar kampen mot rasismen på gator och torg, ger sej i in politiken för att förändra för att de tål inte med att vi behandlar människor annorlunda pga deras hudfärg eller ursprung. Men e tysta när könsrasism flödar. 

Jag e besviken på män som hatar att andra män våldtar men vill inte dyka upp och protostera mot ett rättsystem som väljer att låta män våldta. Män som avskyr våldtäkter, sitter i partiledardebatter på någon söndag och debatterar om att det inte går att ändra rättväsandet. Att nöjja sig med det svaret gjorde mest ont. Att andra partiledare nöjjde sig och inte äns ifrågasatte..gjorde mest ont.

 

Vad e vi om vi inte kan förändra något som inte fungerar? 

 

Vad finns det för mening?

 

Jag skäms redan över Sveriges nya kommande regering. En patriarkal demokrat som kanske vill samabeta med ett parti som vill föra in genus i skolan och rädda planeten (yey! något positivt OM Löfven vill så att säga) Men sen då? En statsminister som hellre talar om att förhindra vapen hos folk än att förhindra att män våldtar. Redan där har han bestämt vad han vill prioritera. 

 

Män har en skyldighet att säga ifrån till andra män och att ge sej in i kampen för jämställdhet.