Århundradetsbrott.blogg.se

Nu ska ni få veta nått som e obehagligt,  När man öppnar bloggen och det står 5 hotfulla kommentarer redo och möter en. jizez. Var jag icke beredd på. Varför så mycket hat? Hjälp

och jag får en sån lust att behandla vissa som dem själva behandlar men det e inte sjysst, så jag tänker inte göra det. hua. Läskigt snarare.

 

Jag bara undrar, hur ska man kunna tycka om nån som skriver förnedrande saker och svänger med ord hit och dit utan att ha en susning visar det sej, eller har nog säkert en susning om nått men det kommer ut på kränkande sätt. Det funkar lixom inte att skälla ut nån hysteriskt och sedan vilja bli "kompisar" Ååh det e så dagisfasoner och jag orkar inte. Jag har redan gått på dagis när jag var barn, jag behöver inte gå igen. 

När jag väl tror att det kanske endå kan bli rätt sjysst och ömdjukt så blossar det upp igen och blir värre, det e så infekterat. Fett trist =/ 

Det som e mest synd e att istället för att vilja se möjligheter att kunna sonas så ser man bara det dåliga först, och lägger all energi på det. Det e som att vissa bara kan se och vrida saker åt såna håll, gärna destruktiva och nedlåtande håll mot sej själva. Jag avskyr det eftersom det löser ingenting, snacka om att lägga salt i såret.. För sej själv och andra.

Jag tror jag kan tala för de flesta när någon hoppar på personligt och kränker och kränker ens vänner. Då e det lixom, ja man får Nog. 

 

Man ger lixom upp när det känns som man pratar med en vägg. Man står och trampar på samma vatten, Rund e cirkeln och den går bara runt runt runt.. Den som söker fel hittar inget annat. 

 

Den här helgen har kommit som en enorm chock. Jag tror aldrig detta har hänt mej, att bli så påhoppad, och kastat så mycket kommentarer påt. Jag e van att argumentera live,i verklighet, sällan via internet men visst händer ibland men aldrig såhär. Jag vet inte om jag tycker det e fegt, löjligt, roligt eller oroväckande? men att förolämpa och kasta sten i glashus och att rabiat ge sej på och bara storhacka e lixom aaaldrig en bra poäng att hämta hem.. Det kan bli, ja motpol effekt. Och om det nu e en diagnos en person har, har den då rätten att gå så långt som att kränka en annan?

Jag vet inte om jag tycker man ska ha överseende med det, det lutar åt att jag inte tycker det. Så, då säger man ifrån. Och säger man ifrån, då attackeras man direkt. Haha! jag e fast hur jag än gör =D hajjar ni, det e helt lönlöst. Suck.

 

Barn i skolan brukar väl hämta andra barn som dem har berättat för och som ska vara på deras "sida"  när det e nått tjaffs, samma gäller även "vuxna", dem hämtar pojkvänner och flickvänner, polare, familj och ska genast predika och lägga fram att dem minnsan tycker som dem. Eh okej. Vad bra. vad har jag lärt mej av detta då? Att ett pucko kommer sällan ensam? okej, för det har jag då konstaterat. Tack. 

 

Nä, nu får det vara nog. Jag förtjänar bättre motstånd som man kan möta rakt på vägen, inte nån jävla neråt eller uppåtsbacke. Nån som faktiskt kan stå för sina ord och sitt tyckande utan att kränka ner den andra i en dialog. 

 

Det e så enkelt, så det blir svårt. Och blir så svårt, se till att kunna hantera det då, annars blir det bara pannkaka av precis allt. 

Att ha skinn på näsan bakom en dataskärm, fine. Men undra om vissa har skinn även ute i verkligheten? Jag e då skeptisk. 

 

 

Nu ska jag lyssna på Kajsa Grytt och Thåström. Två genier som vet sina grejjer =D Drömde btw att jag var uppe på scen44 på kafe 44 och spelade med ksmb. hahaha jag å alonzo krockade med varann när vi skulle sjunga i samma mikrofon. och jag svär, när jag vakna hade jag ont i huvudet precis där jag krockat i drömmen,  weird!