jävlar, mormon och livsproblem som kan räddas
Kategori: Allmänt
Så var det dags för mej att än en gång skriva i en blogg. För många herrans år sen så hade jag blogg och skulle påstå att jag till och med var flitig med den. MEN sen gick det en tid och plötsligt hade alla jävlar bloggar.. Och jag sket i att skriva i min.
Så , men nu har jag börjat igen. Och nördigt nog sitter jag och lyssnar på The killers "runaway" eftersom jag inbillat mej att den låten e bra, vilket den e alltså men huvudsångaren e ju mormon! Det e där skon klämmer, jag rasade över detta när jag för några vecker sen blippade på TV och såg Skavlan interjuvade huvudsångaren i The killers. Stackars lilla huvudsångaren endå, Skavlan hade också bjudit in Ateistikonen Richard Dawkins och han mosade huvudsångarens mormontaktik med lillfingret och då hade han inte äns värmt upp. Det var både hjärtskärrande och begripligt att se.
Mormorn huvudsångarens bruna bambiögon glittra lite blött när kameraljuset föll över han..jag trodde på allvar att han skulle börja grina. Men Dawkins e gentleman och när han inser att huvudsångaren måste lämna debatten så säger Dawkins tydligt att han ber om ursäkt för han trodde han kunde vara kvar och svara honom, ja Dawkins e rätt bra på att köra över med sin övertygelse att religon e nått helt galet. Och jag gillar ju Dawkins. De båda skrattar lite lätt och skakar hand,
Sen börjar huvudsångaren ta plats på scen med resten av sina...eh, mormonpolare i bandet(?) och dem sjunger en grym låt, Runaway! och jag häpnar över att den e så bra trots att han e mormon.
För kan verkligen mormoner eller andra djupt religösa göra fantastisk musik?
Det kan vara en skillnad när artisten i sej uttrycker sej religöst i sina texter, då kan jag tydligt säga nej tack till den musiken. Det blir så bara, rent konkret och rakt. Jag e en ateist. Jag tror inte på nån gud eller att religon i huvudtaget e bra för individen. Det skapar en irritation och en naturlig reaktion för mej när nån sjunger om religon och gud i sina texter. Om det inte skulle vara kritism.
Men e det en annan sak när artisten inte nämner nått om religon i sina texter fast e religös? Det där kan jag ha så svårt för. Jag måste lära mej bena i det där.
T.ex minns jag nån sommar när jag satt och kolla på Alice cooper på tv, nån musikdokis om han och han säger att han spelat golf med Richard Nixon. say WHAT?? Jag hoppa upp från soffan och grymta till och tänkte en massa läskiga tankar "vadå, gillar han nixon?" "man spelar väl inte golf med nån man inte gillar?" "vad håller han på med?" "stödjer han hans politik?" "kan jag lyssna på cooper nu utan att tappa respekt?"
ja uppenbarligen så tappade jag respekten för rockgubben där och då. Men ju längre tiden gått så ere ju inte så att jag skriker och vrålar hatiskt om nån skulle sätta på en skiva med cooper pooper , utan jag kan vara vuxen jag också och skita i det. Men visst stör det mej lite. bara lite asså.
Det STORA verkliga livsproblemet var ju när jag fick veta att Joakim Thåström e djurgårdare...... snacka om att jag var deppig i flera år!
men ähh, jag har lärt mej älska bort det.
Det blir så. Man kan göra sånt.
Det räddade mej.
